att vara tvåbarnsmamma

Ni vet innan man fick barn och man skulle iväg någonstans så var det alltid ta-det-lungt-det-är-chill med tid.
När man får sitt första barn så är det ALLTID något, då får man får planera i förväg eller iallafall förbereda sig, för antingen ska bebisen ha mat, bajsat, kräkt ner sig, glömt packa ner något i väskan eller så är det punka på vagnen osv. Allt som brukade ta mellan 10-15 min själv, tar nu minst 1 timme med ett barn .. 
 
TÄNK er då att ha 2 barn som ska fixas PLUS du själv ..
Det tog mig 1 timme och 30 minuter att göra ved Althea (4 år), Olivia (3 månader) och mig själv, för att sedan lämna huset för att köra iväg med Nea. Hon fick så snällt stå och vänta på oss 🙈
 
Althea är väldigt självständig och duktig (har hon alltid varit), så om jag säger till henne att göra något så gör hon det även om det tar lite längre tid (läs: får tjata). 
Hon är även så förståndig och hjälpsam när vi är iväg 💗
 
Olivia har också fått sina rutiner, såsom att hon sover igenom hela natten utan problem.
EN GÅNG går jag upp mellan klockan 3-6 för att ge henne mat (vi och lägger oss vid 22-23 tiden)
99% av alla gånger så vaknar Olivia alltid vid 5-6 och ibland går vi upp direkt eller så sover vi en stund till. 
 
Jag vet hur hon äter dvs hon äter med 3-4 timmars mellanrum
Jag/vi brukar alltid planera att ge henne mat INNAN vi går ut (har alltid en extra i väskan)
Jag byter alltid blöjan INNAN jag ger mat,
Jag är alltid förbered på att hon kommer att kräka dvs sätter på henne dregglis
Jag lägger henne alltid på sidan EFTER hon fått mat (så hon slipper kräk över hela ansiktet)
Jag passar på att ha Michelle-tid när hon sover dvs jag går ut på en pw/går en runda i stan
Jag multitaskar med att göra saker när hon Olivia sover 
 
Eftersom Althea är på dagis på 15 timmars så är hon där måndag till fredag mellan klockan 9-12. 
Då försöker jag få in min tid så jag bara kan fokusera på barnen när vi hämtat Althea.
Och sedan när Adnan kommer hem är det bara familjetid ❤
---------------------
I fredags var vi på BVC för 3 månaders kontroll och vaccination för Olivia. Allting gick bra och hon var jätte duktig 🙏
 
5795 gram och 60,5 cm lång 😍
När vi promenerade dit så märkte vi att för engångskull var vi i fas den dagen, när vi stod vid grindarna så high five(ade) vi och skrattade.
Vi har nämligen en tendens att komma liiite sent ibland men just då hade vi 5 minuters spill tid och VI fick vänta på vår sköterska Julia och inte tvärtom. 
-------------------
Hur annorlunda är det att ha två istället för ett? 
Jag var inte orolig egentligen för jag visste att Thea skulle bli världens bästa storasyster för hon är så omtänksam och hjälpsam. 
Hon tar alltid eget intiativ som att när lillasyster gråter är hos henne snabbt och tröstar henne / ger henne nappen / klappar henne osv 
Hon hjälper mig varje morgon med att mata Olivia samtidigt som jag byter blöja.  
Hon leker / roar / pratar med lillasyster hela tiden men det bästa är att se hur mycket kärlek dem har till varandra, man ser det i ögonen på Olivia när hon tittar på Althea med svarsleende och småprat - mitt hjärta smälter 😍
 
Dock lite orolig att man inte finns lika mycket för Althea som Olivia..
När jag ska göra något med lillasyster frågar jag alltid om Althea vill hjälpa mig eller vara delaktig med t.ex. att bada henne m.m
Olivia är mer vaken nu också så vi leker tillsammans på golvet och tränar nacke.
Och då får jag massor av tid med båda töserna 💗
 
När Olivia sover så gör jag och Althea saker själva. Vi passar även på att gå till någon lekplats, kör till Leos lekland eller leker hemma. 
Jag pussar och kramar om henne mycket, vi myser också en hel del. 
"Mamma, kan vi mysa lite?" 
Då blir det film, filt något snack och vi håller om varandra. Hon lutar sitt huvud på min axel och jag sitter alltid och luktar henne i håret
Jag ger dem alltid lika mycket kärlek för jag vill att dem båda ska känna sig älskade. 
 
Annorlunda är ju att man gör nästan allt gånger två istället, även om Olivia är bebis och kräver lite mer så är Althea rätt så självständig.
 
Så med att få tiden att räcka till ibland kan vara svår men sålänge vi har varandra så räcker det för mig 💖
 
 
 

att växa upp utan en "pappa"

Där finns en del människor runt om i världen som har problem med sina föräldrar, antingen med sin mamma/pappa eller till och med båda två. Jag är en av dem ..
 
Pappa är inte bara en fancy titel eller något man bara är eller blir, utan något man ska göra sig förtjänt av, beter man inte sig som en så är man fan ingen iheller. 
-----------------------------------------------------
Jag kan komma ihåg hur min uppväxt var som liten, hur jag kämpade med att hålla en fasad och bara bete mig som en idiot. Jag var alltid arg, ledsen, besviken och aggresiv som gjorde att jag alltid hade problem i skolan, jag slogs och bråkade varje dag. Allt för att jag var tvungen att få ut det på något sätt, men egentligen skapade jag bara skit för mig själv och min framtid. 
Så många tankar inom mig om hur JAG skulle kunna göra saker annorlunda och hur mycket jag saknade av att ha en "pappa". 
Så många dagar jag analyserat, gått igenom om och om igen i mitt huvud och undrat "varför"? 
 
Alla mina kompisar hade båda sina föräldrar och jag kommer ihåg hur mycket jag hatade dem för det.. 
Allting var orättvist och det ända jag ville ha va att ha en pappa som älskade mig och brydde sig om mig. 
Jag träffade honom några gånger och han byggde alltid upp mitt förtroende på nytt, jag fortsatte att leva med falska förhoppningar..

Jag har två barn och dem har ingen morfar för jag har ingen pappa, jag vill inte se dem ledsna och besvikna så som jag alltid har varit. 
Althea har frågat mig en gång om hon har en morfar och jag svarade nej. 
Det gjorde ont i hela min kropp, jag får en klump i magen men jag vet att det är för mina tösers bästa. 💕
 
Åren gick och mamma tvingade mig att gå till kurator på skolan, psykolog och sedan BUP i Helsingborg. Mamma var trött på mig och hur jag betedde mig.. Jag förstår henne till 100%, jag vet att hon inte hade det lätt och jag är glad att mamma aldrig gav upp hoppet utan kämpade för mitt välmående. 
Jag kunde ha hamnat på en mörk plats i livet men jag tackar min fina mamma för allt hon gjort och gör för mig! 💕🙏
Jag kommer ihåg en dag på BUP där dem bröt ner mig, den jävla tavlan där man skulle sätta sig själv på en skala mellan 1-10 .. Jag kommer ihåg hur jag grät och jag kan se det framför mig. 
Fasaden jag haft i år bara bröts ner och tyngden från mina axlar släppte, jag visade känslor och blev mitt bättre jag.
 
Det som gör mest ont är att han inte ens kom eller var på BB när jag skulle födas eller att han ville göra ett faderskapsintyg för han trodde inte på att jag var hans barn.. 
Jag förstår verkligen inte?
 
Nu när jag själv har två barn så kan jag inte ens tänka tanken att vara utan dom!
Jag kan inte tacka Adnan nog med att han alltid funnits där och hur han alltid finns där - både för mig och våra barn.
 
 
" Det finns inga ursäkter. Det är inte ditt barns fel. Det är ditt fel och bara ditt fel. Du kan skilja dig från din partner men du kan inte skilja dig från ditt barn. Du kan faktiskt inte det. " - Sara







inspo outfit från ridestore



 
I höst kommer jag att leva i dessa plagg från ridestore, dock har jag några kilo kvar innan jag satsar på kläder! 
 


RSS 2.0