då var den känslan tillbaka igen

jag verkligen hatar hur det känns och hur ont det gör inom mig ..
att jag ens låter mig tro och hoppas?
jag känner mig så jävla hopplös
 
nu träffades vi igen i helgen, även om jag hatar allt som du gjort mot mig så kommer den där känslan tillbaka om och om igen.. fast denna gången kändes det som du hade skuld, den där långa kramen kändes in i mitt hjärta och efter du gick kändes det som det var den femtioelfte gången du vände mig ryggen.
 
jag önskar verkligen innerst inne att allt hade varit annorlunda, att jag kanske haft ett normalt bebis-barn-tonårsliv men så tänker jag att jag har bara blivit till en bättre person för jag hade mamma där, vid min sida - alltid.
hon stod där hur illa jag än betedde mig, hur jävla sen jag var hem på kvällarna, hur mycket jag än skolkade, alla skolsamtal med rektor och lärare, BUP och kurator samtal, alla pojkvänner, mina slagsmål, alla girltalk, mina fyllor och ändå stod hon vid min sida och älskade mig fast än jag kanske inte förtjänade det då. 
 
jag kommer ihåg en speciell dag i mitt liv, det var när jag gick ut 9an och förstod att jag behövde en förändring.
en förändring jag ville själv för jag var trött på att jag levde i misär och att jag aldrig kunde gå vidare.
Jag kom in på estetiska linjen musik och hade allt från G-VG-MVG i allt. Tror jag hade mest VG och många MVG, men så stolt jag var <3
 
Jag kommer ihåg studenten 2009, jag gick hem sjungandes i ösregn efter vi åkt på flaket. mina fötter var så stela efter mina högklackade och när jag kom hem och ser mamma + mina gäster innanför dörren så kunde jag se mammas stolthet i ögonen - det var guldvärt!
Även om hon varit stolt över mig i andra tillfällen så var detta nog det bästa för jag visade mamma att allt slit hon gjort för mig lönade sig till slut .. jag växte upp!
 
Tack mamma för att du trodde på mig och för att du alltid älskat mig, jag älskar dig! <3
 
 
 
 
 

med handen på hjärtat

Ni vet den där känslan av att våga förlåta?
Fast man får en klump i magen av att man vill något så mycket att man kan riskera att bli sviken igen?
 
Hur lång tid det ändå har gått så har man ändå en läkeprocess som kan ta dagar, månader eller år ..
 
Att man vill ge en ny chans för femtioelftegången fast man vet att alla andra gånger har varit detsamma ..
 
När man får hopp och tror att något, om så bara en liten bit har förändrats men när man ändå hade fel..
 
Att önska att saker och ting hade varit annorlunda, fast OM det hade varit annorlunda hur hade det då varit?
 
Att inte visa känslor eller visa att man bryr sig om någon = worthless
 
Man lär sig så mycket genom åren och jag har lärt mig genom alla misstag jag gjort
och denna gången så finns där inget att hämta för jag vill inte att min dotter ska behöva
gå igenom allt jag gått igenom som jag ibland går igenom om och om igen ....
 
 
Piece by piece I fell far from the tree
I will never leave her like you left me
And she will never have to wonder her worth
Because unlike you I’m going to put her first and you know
He’ll never walk away,
He’ll never break her heart
He’ll take care of things, he’ll love her
Piece by piece, he restored my faith
That a man can be kind and the father should be great