att växa upp utan en "pappa"

Där finns en del människor runt om i världen som har problem med sina föräldrar, antingen med sin mamma/pappa eller till och med båda två. Jag är en av dem ..
 
Pappa är inte bara en fancy titel eller något man bara är eller blir, utan något man ska göra sig förtjänt av, beter man inte sig som en så är man fan ingen iheller. 
-----------------------------------------------------
Jag kan komma ihåg hur min uppväxt var som liten, hur jag kämpade med att hålla en fasad och bara bete mig som en idiot. Jag var alltid arg, ledsen, besviken och aggresiv som gjorde att jag alltid hade problem i skolan, jag slogs och bråkade varje dag. Allt för att jag var tvungen att få ut det på något sätt, men egentligen skapade jag bara skit för mig själv och min framtid. 
Så många tankar inom mig om hur JAG skulle kunna göra saker annorlunda och hur mycket jag saknade av att ha en "pappa". 
Så många dagar jag analyserat, gått igenom om och om igen i mitt huvud och undrat "varför"? 
 
Alla mina kompisar hade båda sina föräldrar och jag kommer ihåg hur mycket jag hatade dem för det.. 
Allting var orättvist och det ända jag ville ha va att ha en pappa som älskade mig och brydde sig om mig. 
Jag träffade honom några gånger och han byggde alltid upp mitt förtroende på nytt, jag fortsatte att leva med falska förhoppningar..

Jag har två barn och dem har ingen morfar för jag har ingen pappa, jag vill inte se dem ledsna och besvikna så som jag alltid har varit. 
Althea har frågat mig en gång om hon har en morfar och jag svarade nej. 
Det gjorde ont i hela min kropp, jag får en klump i magen men jag vet att det är för mina tösers bästa. 💕
 
Åren gick och mamma tvingade mig att gå till kurator på skolan, psykolog och sedan BUP i Helsingborg. Mamma var trött på mig och hur jag betedde mig.. Jag förstår henne till 100%, jag vet att hon inte hade det lätt och jag är glad att mamma aldrig gav upp hoppet utan kämpade för mitt välmående. 
Jag kunde ha hamnat på en mörk plats i livet men jag tackar min fina mamma för allt hon gjort och gör för mig! 💕🙏
Jag kommer ihåg en dag på BUP där dem bröt ner mig, den jävla tavlan där man skulle sätta sig själv på en skala mellan 1-10 .. Jag kommer ihåg hur jag grät och jag kan se det framför mig. 
Fasaden jag haft i år bara bröts ner och tyngden från mina axlar släppte, jag visade känslor och blev mitt bättre jag.
 
Det som gör mest ont är att han inte ens kom eller var på BB när jag skulle födas eller att han ville göra ett faderskapsintyg för han trodde inte på att jag var hans barn.. 
Jag förstår verkligen inte?
 
Nu när jag själv har två barn så kan jag inte ens tänka tanken att vara utan dom!
Jag kan inte tacka Adnan nog med att han alltid funnits där och hur han alltid finns där - både för mig och våra barn.
 
 
" Det finns inga ursäkter. Det är inte ditt barns fel. Det är ditt fel och bara ditt fel. Du kan skilja dig från din partner men du kan inte skilja dig från ditt barn. Du kan faktiskt inte det. " - Sara







då var den känslan tillbaka igen

jag verkligen hatar hur det känns och hur ont det gör inom mig ..
att jag ens låter mig tro och hoppas?
jag känner mig så jävla hopplös
 
nu träffades vi igen i helgen, även om jag hatar allt som du gjort mot mig så kommer den där känslan tillbaka om och om igen.. fast denna gången kändes det som du hade skuld, den där långa kramen kändes in i mitt hjärta och efter du gick kändes det som det var den femtioelfte gången du vände mig ryggen.
 
jag önskar verkligen innerst inne att allt hade varit annorlunda, att jag kanske haft ett normalt bebis-barn-tonårsliv men så tänker jag att jag har bara blivit till en bättre person för jag hade mamma där, vid min sida - alltid.
hon stod där hur illa jag än betedde mig, hur jävla sen jag var hem på kvällarna, hur mycket jag än skolkade, alla skolsamtal med rektor och lärare, BUP och kurator samtal, alla pojkvänner, mina slagsmål, alla girltalk, mina fyllor och ändå stod hon vid min sida och älskade mig fast än jag kanske inte förtjänade det då. 
 
jag kommer ihåg en speciell dag i mitt liv, det var när jag gick ut 9an och förstod att jag behövde en förändring.
en förändring jag ville själv för jag var trött på att jag levde i misär och att jag aldrig kunde gå vidare.
Jag kom in på estetiska linjen musik och hade allt från G-VG-MVG i allt. Tror jag hade mest VG och många MVG, men så stolt jag var <3
 
Jag kommer ihåg studenten 2009, jag gick hem sjungandes i ösregn efter vi åkt på flaket. mina fötter var så stela efter mina högklackade och när jag kom hem och ser mamma + mina gäster innanför dörren så kunde jag se mammas stolthet i ögonen - det var guldvärt!
Även om hon varit stolt över mig i andra tillfällen så var detta nog det bästa för jag visade mamma att allt slit hon gjort för mig lönade sig till slut .. jag växte upp!
 
Tack mamma för att du trodde på mig och för att du alltid älskat mig, jag älskar dig! <3
 
 
 
 
 

med handen på hjärtat

Ni vet den där känslan av att våga förlåta?
Fast man får en klump i magen av att man vill något så mycket att man kan riskera att bli sviken igen?
 
Hur lång tid det ändå har gått så har man ändå en läkeprocess som kan ta dagar, månader eller år ..
 
Att man vill ge en ny chans för femtioelftegången fast man vet att alla andra gånger har varit detsamma ..
 
När man får hopp och tror att något, om så bara en liten bit har förändrats men när man ändå hade fel..
 
Att önska att saker och ting hade varit annorlunda, fast OM det hade varit annorlunda hur hade det då varit?
 
Att inte visa känslor eller visa att man bryr sig om någon = worthless
 
Man lär sig så mycket genom åren och jag har lärt mig genom alla misstag jag gjort
och denna gången så finns där inget att hämta för jag vill inte att min dotter ska behöva
gå igenom allt jag gått igenom som jag ibland går igenom om och om igen ....
 
 
Piece by piece I fell far from the tree
I will never leave her like you left me
And she will never have to wonder her worth
Because unlike you I’m going to put her first and you know
He’ll never walk away,
He’ll never break her heart
He’ll take care of things, he’ll love her
Piece by piece, he restored my faith
That a man can be kind and the father should be great
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0