Min förlossningsberättelse - DEL 1

Jag har länge sagt jag att jag ska skriva klart min förlossningsberättelse och äntligen är den klar! Där är så mycket man ska komma ihåg men som tur är kom Adnan ihåg allt då jag var så jävla hög på lustgas och allt annat jag fick, haha! ^^ Jag vill så gärna ha allt ner skrivet så man kommer ihåg eftersom det är en stor upplevelse och något som man kanske då och då vill kunna läsa. Jag har skrivit hela processen fram till första natten på patienthotellet som jag sedan tänkt skriva om i andra delar.
Så här kommer min förlossningsberättelse - DEL 1:

Jag kommer ihåg den här söndagen den 9 november då det var farsdag, dagen då jag gick in i en ny vecka dvs vecka 41. Jag och Adnan hade hoppats på att hon skulle titta ut då men det gjorde hon inte. Jag kommer ihåg att Adnan sa till mig vid klockan 20:
- Ska vi gjuta magen en sista gång?
men det kände inte jag för och vid 21 tiden började jag att få värkar, samtidigt som det gjorde ont så var vi taggade och då slog verkligheten oss. Nu ska hon snart komma! ♡

Jag glömmer aldrig Adnans leende när jag sa att jag hade värkar, han sken som en stark sol utan moln en vacker sommar dag – priceless! DEN känslan och fjärilarna i magen när vi insåg att den långa väntan snart var över, vår lilla prinsessa visade tecken på att ”nu vill jag komma ut till er”. Under hela kvällen låg jag i soffan, hade ont och försökte vila mellan värkarna. Adnan pysslade om mig och hjälpte mig att andas, pushade, peppade och fanns där för mig när jag som mest behövde honom, jag hade aldrig klarat det utan honom! ♡

Vi hade kontakt med BB i Lund hela söndagskvällen fram till måndag klockan 13.00 och vi ringde med jämna mellan rum, beroende på hur lång tid mellan värkarna och hur intensiva dom var. Det ända jag kunde göra var att gå igenom värkarna och A-N-D-A-S, för andningen hjälper en sjukt mycket och gör mycket under förlossningen. Adnan och jag fick aldrig chansen att gå på en profylaxkurs på MVC men jag frågade vår underbara barnmorska Sofia hur man gjorde, glad att jag frågade och vi gick igenom med henne hur man skulle andas beroende på värkarna.

Klockan tickade vidare och värkarna blev tätare och starkare, vi ringde in 3 gånger under tiden vi var hemma. Det blev ingen sömn, jag vilade bara mellan mina värkar. Sista gången ringde vi in och det var på måndagen klockan 13.00 och då hade jag såna värkar att jag inte orkade att vara hemma mer och då sa barnmorskan att:
”Nu är det dags att komma in om du inte kan stanna hemma längre!”
”Nä, vi kommer nu” svarade jag.

Min latensfas höll på från klockan 21.00 den 9/11 till klockan 12.00 den 10/11 alltså 15 timmar.

Då när vi lagt på luren så log både jag och Adnan, då förstod vi – vi ska äntligen bli föräldrar! Vi blev helt exalterade av längtan och kramades men samtidigt var jag super nervös inför förlossningen.  I full fart fick Adnan fixa här hemma med Tiger osv sedan tog vi förlossningsväskan och gick till bilen.

När vi väl parkerat bilen i Lund på Lasarettet så kom värkar och jag var tvungen att stanna upp och ”hänga på” Adnan sedan gick vi lugnt in till förlossningen. När vi väl kom in så möttes vi av en trevlig barnmorska som visade oss till vårt rum med nummer 1, jag fick sjukhus kläder på mig och en CTG inkopplad och då var klockan 14.00. Sedan fick vi vänta tills en annan barnmorska och en läkare skulle komma in och undersöka mig. Jag var öppen 7 cm när vi kom in och då var det bara 3 cm kvar.


Eftersom jag inte ville ha en massa medicinsbedövning så fick jag börja med lustgasen och sedan fick jag massage av Adnan, sitta och gunga på en pilatesboll och ett varmt bad med musik och ljus. Under måndagen lyssnade vi på vår Metallica skiva och när den väl var slut så blev det Rockklassiker för hela slanten och fram tills vi lämnade förlossningen. Från klockan 14 till 21 hände inget och barnmorskan sa att det var för jag var för nervös och spänd (men klart som fan att man är nervös liksom?!)
Mitt vatten gick inte iheller så dem fick sticka hål på den och då var klockan 19.37.


Klockan 21 skulle barnmorskorna/läkarna byta skift så vi fick en annan barnmorska som hette Stella och hon ”slog mig på fingrarna” och sa att vi måste få ut bebisen så hon rekommenderade medicinska bedövningar men jag fick ju släppa mina tyglar och lita på henne. Så jag fick värkförstärkande dropp, morfinspruta och lokalbedövning och det är jag tacksam för, allt för att lilla Althea skulle komma ut och för att hon skulle må bra.


Som ni inte vet är jag livrädd för sprutor men jag är stolt att jag klarade av det och tacksam att Adnan fanns vid min sida och stöttade & pushade mig, det fanns stunder då jag var helt borta med tanke på att jag tog så mycket lustgas så jag var hög som ett höghus. Adnan fick ibland prata för mig för han visste vad jag ville och inte ville.

Efter 21 fick jag ta värkarna och vänta tills jag var öppen de 10 cm och att Altheas huvud hade trängt ner i bäckenet innan jag fick lov att krysta. Jag fick göra lite gympaövningar som t.ex. sitta på huk och gunga samt knäböj.

När jag sa till Stella ” Jag bajsar på mig” så var det ett tecken på att nu är de dags att krysta och då var klockan 03.00 tisdagen den 11/11. 33 minuter senare alltså 03.33 var lilla Althea ute (Hon föddes i 40 + 2) och den ena barnmorskan la hon på mitt bröst. Jag och Adnan blev tårögda och sååå lyckliga att hon var äntligen var ute hos oss. Det går inte att beskriva känslan just då, det var så magiskt och fantastiskt att det måste själv upplevas. Dock vet jag att så fort hon låg på mitt bröst så försvann all smärta, som om jag aldrig hade haft ont. Älskad från första stund vi fick veta att hon fanns i min mage och mer älskad för varje dag! ♡


Innan Althea föddes så spelades Metallica – Nothing else matters och när hon föddes så började Wind of change med Scorpions spela, hör jag den låten idag så blir jag gråtfärdig och helt värm i kroppen – det är kärlek! ♡ Det roliga är att när Spotify kom för flera år sen så var den låten den fjärde som jag la till på min lista eftersom jag verkligen älskar den! :)

När Althea låg på mitt bröst så var det dags att klippa navelsträngen och det ville Adnan såklart göra. När det väl var gjort så blev jag sydd och mitt i allt så ville Stella och hennes kollegor mäta och väga Althea så Adnan fick också vara med där och hjälpa till. Sedan fick jag henne på mitt bröst och då var det dags för första amningen och då satte dem på en liten söt mössa på Althea. Där stod alla runt oss och gratulerade oss och sa att vi fått en fin liten flicka och jag & Adnan var överväldiga av lycka. Vi tackade alla för allt och sedan gick dem, brevid mig har jag en nybliven pappa som däckade i fåtöljen och i sjukhussängen satt jag och mös med Althea ammandes. Så mycket känslor for runt i min kropp och jag kunde inte slita mina ögon ifrån henne, hon är så vacker och perfekt min lilla prinsessa. ♡

Runt halv fem kom den ena barnmorskan in med champagne, frulle, kaffe/varm o’boy och en flagga stående på en bricka till oss. Där satt vi alla tre, Althea la och sov medans vi fick lita mat i magen. Efter maten så fick vi klä på henne och göra ved oss & packa våra saker för att bege oss mot patienthotellet, Adnan fick köra mig i en rullstol medans jag hade Althea i famnen.

Vi checkade in på hotellet den 11/11 runt klockan åtta på morgonen och sedan började vi att leva det riktiga familjelivet, vi var lyckliga och glada men även tacksamma att förlossningen gick bra och att Althea var frisk & mådde bra! :) ♡