Förlossningsberättelse Del 1 - Olivia

Allt började på onsdagen (den första augusti) slemproppen hade gått på förmiddagen och då ringde jag direkt till BB i Lund och berättade för en barnmorska.
 
Hon: Vilken vecka är du i?
jag svarade: 36 + 4
Hon: Det är för tidigt att föda nu! Du måste vila och bara ta det lungt så får vi se hur allt artar sig. 
 
Om man ska ta allt från början då mina riktiga förvärkar kom så var det under Landskronakarnevalen inne på Olivers, där skulle vi köpa glass & milkshake. Jag kommer ihåg att jag fick stanna upp och vänta ut värken, en man som stod brevid mig frågade om jag behövde sätta mig ner (vilken gentleman)
Sedan så kom och gick värkarna som dem gjorde tills slemproppen gick den första augusti.
 
Under hela dagen så hade jag blandade flytningar från slemproppen som sedan blev lite blodblandat. Jag skulle höra av mig till BB igen om saker blev  v ä r r e. 
Jag och Althea var hemma och lekte i trädgården och på lekplatsen på baksidan hela denna dagen då jag inte vågade röra mig för långt hemifrån. 
 
Torsdag morgon (den andra augusti)
Jag vaknade på morgonen vid sju av att jag var jättekissig, när jag reste mig upp så kom det ut en massa vatten och jag sprang till toaletten. Jag förstod att jag inte hade kissat på mig utan att vattnet hade gått. Jag ringde direkt till BB i Lund igen och de bad mig ta på en binda och hålla koll på vilken färg det kom i bindan och sedan höra av mig igen.
Knappt en halvtimme senare kom ytterligare mer vattenavgång och då stod jag i hallen och fick panik för det forsade ur mig.
Jag skriker TA PAPPER ADNAN! PAPPEEEEER!!
Althea blev rädd för att jag skrek, det var vatten i hallen som Adnan fick torka upp och jag sprang upp och satte mig på toaletten, därefter ringde jag till BB igen. 
Vi fick en kontrolltid kl 10 i Lund så vi fick skynda oss och packa ner det sista i BB väskan och packa en liten väska till Thea. Vi körde hem henne till svärföräldrarna och pussade/kramade om henne och berättade att vi älskar henne och att:
- När vi ses snart igen så är lillasyster också med 💗
 
Vi körde mot Lund och parkerade i p-huset, sedan gick vi hand i hand mot BB. Vi tog och spelade in en liten video på snapchat 😍
Inget som jag lade upp utan bara sparade i min telefon.  
 
 
Vi kom in och anmälde oss i receptionen (vi skulle upp till vån 3) sedan väntade vi en liten stund, när det väl var vår tur gick vi in i ett rum där jag blev inkopplad till en CTG. Där fick vi höra lillans hjärtljud och mäta mina förvärkar. Hon kände också hur lillan låg och om hon var fixerad. 
Dem konstaterade att det var förvärkar men ville vara säkra på att det var vattenavgång och inte slemproppen som hade gått, så vi fick gå ut i väntrummet och vänta på att en läkare skulle undersöka mig. 
 
När de kom tillbaka och skulle hämta oss så räckte det med att jag reste mig upp och då kom ännu mer vatten.... 
Jag skämdes eftersom vi stod MITT I VÄNTRUMMET och att där satt folk strax därefter fick vi komma till ett rum. De gjorde inte mycket mer än att de verkligen såg att det var vattenavgång..
 
 
Barnmorskan frågade oss var vi bodde och var vi kunde tänka oss att köra eftersom BB var fullt på alla avdelningar (lyckligtvis fixade hon ett rum till oss på vån 2 då vi inte fick lämna pga vattenavgång och risk för infektion) 🙏
 
Mina byxor och trosor var blöta och när jag skulle ta på mig nya kläder från BB väskan upptäckte jag att jag hade GLÖMT packa ner byxor (HAHAHA) och som pricken över iet så var deras byxor slut i min storlek - well that's just my luck xD
Jag fick ta på mig kasslertrosan (som man får på BB xD), mina blöta byxor med värsta blöjan, ett liggunderlag i byxan och sedan vandrade vi ner till vån 2, där vi mötes av två barnmorskor som gav oss ett rum direkt. 
 
v.37 (v.36+4)
Jag blev inkopplad till CTG igen, fick antibiotika och koksalt i armvecket, sedan fick jag ligga där tills jag kände att nu får det vara nog och då var jag öppen 3cm. Vi fick vänta tills dem hämtade en rullstol till mig sedan så rullade vi ner till förlossningen.
Denna gången fick vi rum nummer två, där fick vi träffa en ny barnmorska som kände hur lillan låg (fortfarande fixerad) sedan så kopplade hon upp mig till CTG igen en liten stund. Jag fick även en morfinspruta i rumpan pga smärta i svanken (jag blev lagom dåsig och lite illamående) det tog inte lång tid från innan jag var öppen 10 cm. 
en väldigt dåsig SOON to be mama nr 2 xD
 
Personalbyte vid 20 tiden och då fick vi träffa Gloria och Ulrika 😍
Superhärliga och trevliga kvinnor, puschade mig och var så underbara och peppande!
 
När jag försökte kissa en sista gång innan lite vila så var klockan strax över 21 när jag inte kunde kissa utan kände hur jag bara ville krysta så bad Adnan mig att ringa på klockan, de kom in och konstaterade att:
- NU SKA VI FÖDA BARN! 😍
 
När klockan var 21.15 började mina krystvärkar sedan klockan 21.35 var lilla Olivia ute 💗
2 augusti kl. 21.35 💗 51 cm lång och 3412 gram 
 
 
Det var inte många krystvärkar som behövdes för att få ut henne, när jag fick den lilla damen på mitt bröst så grät både jag och Adnan vi var ju så glada att hon äntligen var här! Som vi har längtat efter denna lilla ängel och som Althea har längtat! 😍💗
 

Min förlossningsberättelse - DEL 1

Jag har länge sagt jag att jag ska skriva klart min förlossningsberättelse och äntligen är den klar! Där är så mycket man ska komma ihåg men som tur är kom Adnan ihåg allt då jag var så jävla hög på lustgas och allt annat jag fick, haha! ^^ Jag vill så gärna ha allt ner skrivet så man kommer ihåg eftersom det är en stor upplevelse och något som man kanske då och då vill kunna läsa. Jag har skrivit hela processen fram till första natten på patienthotellet som jag sedan tänkt skriva om i andra delar.
Så här kommer min förlossningsberättelse - DEL 1:

Jag kommer ihåg den här söndagen den 9 november då det var farsdag, dagen då jag gick in i en ny vecka dvs vecka 41. Jag och Adnan hade hoppats på att hon skulle titta ut då men det gjorde hon inte. Jag kommer ihåg att Adnan sa till mig vid klockan 20:
- Ska vi gjuta magen en sista gång?
men det kände inte jag för och vid 21 tiden började jag att få värkar, samtidigt som det gjorde ont så var vi taggade och då slog verkligheten oss. Nu ska hon snart komma! ♡

Jag glömmer aldrig Adnans leende när jag sa att jag hade värkar, han sken som en stark sol utan moln en vacker sommar dag – priceless! DEN känslan och fjärilarna i magen när vi insåg att den långa väntan snart var över, vår lilla prinsessa visade tecken på att ”nu vill jag komma ut till er”. Under hela kvällen låg jag i soffan, hade ont och försökte vila mellan värkarna. Adnan pysslade om mig och hjälpte mig att andas, pushade, peppade och fanns där för mig när jag som mest behövde honom, jag hade aldrig klarat det utan honom! ♡

Vi hade kontakt med BB i Lund hela söndagskvällen fram till måndag klockan 13.00 och vi ringde med jämna mellan rum, beroende på hur lång tid mellan värkarna och hur intensiva dom var. Det ända jag kunde göra var att gå igenom värkarna och A-N-D-A-S, för andningen hjälper en sjukt mycket och gör mycket under förlossningen. Adnan och jag fick aldrig chansen att gå på en profylaxkurs på MVC men jag frågade vår underbara barnmorska Sofia hur man gjorde, glad att jag frågade och vi gick igenom med henne hur man skulle andas beroende på värkarna.

Klockan tickade vidare och värkarna blev tätare och starkare, vi ringde in 3 gånger under tiden vi var hemma. Det blev ingen sömn, jag vilade bara mellan mina värkar. Sista gången ringde vi in och det var på måndagen klockan 13.00 och då hade jag såna värkar att jag inte orkade att vara hemma mer och då sa barnmorskan att:
”Nu är det dags att komma in om du inte kan stanna hemma längre!”
”Nä, vi kommer nu” svarade jag.

Min latensfas höll på från klockan 21.00 den 9/11 till klockan 12.00 den 10/11 alltså 15 timmar.

Då när vi lagt på luren så log både jag och Adnan, då förstod vi – vi ska äntligen bli föräldrar! Vi blev helt exalterade av längtan och kramades men samtidigt var jag super nervös inför förlossningen.  I full fart fick Adnan fixa här hemma med Tiger osv sedan tog vi förlossningsväskan och gick till bilen.

När vi väl parkerat bilen i Lund på Lasarettet så kom värkar och jag var tvungen att stanna upp och ”hänga på” Adnan sedan gick vi lugnt in till förlossningen. När vi väl kom in så möttes vi av en trevlig barnmorska som visade oss till vårt rum med nummer 1, jag fick sjukhus kläder på mig och en CTG inkopplad och då var klockan 14.00. Sedan fick vi vänta tills en annan barnmorska och en läkare skulle komma in och undersöka mig. Jag var öppen 7 cm när vi kom in och då var det bara 3 cm kvar.


Eftersom jag inte ville ha en massa medicinsbedövning så fick jag börja med lustgasen och sedan fick jag massage av Adnan, sitta och gunga på en pilatesboll och ett varmt bad med musik och ljus. Under måndagen lyssnade vi på vår Metallica skiva och när den väl var slut så blev det Rockklassiker för hela slanten och fram tills vi lämnade förlossningen. Från klockan 14 till 21 hände inget och barnmorskan sa att det var för jag var för nervös och spänd (men klart som fan att man är nervös liksom?!)
Mitt vatten gick inte iheller så dem fick sticka hål på den och då var klockan 19.37.


Klockan 21 skulle barnmorskorna/läkarna byta skift så vi fick en annan barnmorska som hette Stella och hon ”slog mig på fingrarna” och sa att vi måste få ut bebisen så hon rekommenderade medicinska bedövningar men jag fick ju släppa mina tyglar och lita på henne. Så jag fick värkförstärkande dropp, morfinspruta och lokalbedövning och det är jag tacksam för, allt för att lilla Althea skulle komma ut och för att hon skulle må bra.


Som ni inte vet är jag livrädd för sprutor men jag är stolt att jag klarade av det och tacksam att Adnan fanns vid min sida och stöttade & pushade mig, det fanns stunder då jag var helt borta med tanke på att jag tog så mycket lustgas så jag var hög som ett höghus. Adnan fick ibland prata för mig för han visste vad jag ville och inte ville.

Efter 21 fick jag ta värkarna och vänta tills jag var öppen de 10 cm och att Altheas huvud hade trängt ner i bäckenet innan jag fick lov att krysta. Jag fick göra lite gympaövningar som t.ex. sitta på huk och gunga samt knäböj.

När jag sa till Stella ” Jag bajsar på mig” så var det ett tecken på att nu är de dags att krysta och då var klockan 03.00 tisdagen den 11/11. 33 minuter senare alltså 03.33 var lilla Althea ute (Hon föddes i 40 + 2) och den ena barnmorskan la hon på mitt bröst. Jag och Adnan blev tårögda och sååå lyckliga att hon var äntligen var ute hos oss. Det går inte att beskriva känslan just då, det var så magiskt och fantastiskt att det måste själv upplevas. Dock vet jag att så fort hon låg på mitt bröst så försvann all smärta, som om jag aldrig hade haft ont. Älskad från första stund vi fick veta att hon fanns i min mage och mer älskad för varje dag! ♡


Innan Althea föddes så spelades Metallica – Nothing else matters och när hon föddes så började Wind of change med Scorpions spela, hör jag den låten idag så blir jag gråtfärdig och helt värm i kroppen – det är kärlek! ♡ Det roliga är att när Spotify kom för flera år sen så var den låten den fjärde som jag la till på min lista eftersom jag verkligen älskar den! :)

När Althea låg på mitt bröst så var det dags att klippa navelsträngen och det ville Adnan såklart göra. När det väl var gjort så blev jag sydd och mitt i allt så ville Stella och hennes kollegor mäta och väga Althea så Adnan fick också vara med där och hjälpa till. Sedan fick jag henne på mitt bröst och då var det dags för första amningen och då satte dem på en liten söt mössa på Althea. Där stod alla runt oss och gratulerade oss och sa att vi fått en fin liten flicka och jag & Adnan var överväldiga av lycka. Vi tackade alla för allt och sedan gick dem, brevid mig har jag en nybliven pappa som däckade i fåtöljen och i sjukhussängen satt jag och mös med Althea ammandes. Så mycket känslor for runt i min kropp och jag kunde inte slita mina ögon ifrån henne, hon är så vacker och perfekt min lilla prinsessa. ♡

Runt halv fem kom den ena barnmorskan in med champagne, frulle, kaffe/varm o’boy och en flagga stående på en bricka till oss. Där satt vi alla tre, Althea la och sov medans vi fick lita mat i magen. Efter maten så fick vi klä på henne och göra ved oss & packa våra saker för att bege oss mot patienthotellet, Adnan fick köra mig i en rullstol medans jag hade Althea i famnen.

Vi checkade in på hotellet den 11/11 runt klockan åtta på morgonen och sedan började vi att leva det riktiga familjelivet, vi var lyckliga och glada men även tacksamma att förlossningen gick bra och att Althea var frisk & mådde bra! :) ♡

 

 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0